Föröka med örtartade sticklingar

Med ganska enkla medel går det att föröka både perenner, rumsväxter, säsongsväxter och buskar genom att ta sticklingar från de mjuka delarna av växten. Fördelen är att du slipper vänta på att plantan ska bli tillräckligt stor för delning eller rotförökning. Du slipper även alla steg i att odla från frö med eventuell stratifiering och omskolning.

TEXT: Karina Brozinic

Det finns flera sätt att ta örtartade sticklingar, det kan vara från basen av plantan, ett toppskott, stamstickling eller bladstickling. Varför det heter örtartade sticklingar är helt enkelt för att det är mjuka delar som används till skillnad från de hårda vedartade.

Ta basala sticklingar

En basal stickling är de första skotten på växten som kommer upp ur jorden på våren. Sticklingarna bör ha blivit ca 7-10 cm höga innan du kan ta dem. Du skär försiktigt av skottet vid jordytan eller strax under. Vissa växter har skott som hunnit bilda rötter, vilket gör det ännu enklare. Var noga med att kniven är vass och ren. 

Exempel på växter som kan förökas genom basala sticklingar är kokardaster, riddarsporre, nepeta, rudbeckia, veronika, strandtrift och lammöron.

Ta toppsticklingar

Buskiga perenner som bräckor, klint, fetbladsväxter, tremastarblomma, fuchsia, begonia och pelargon lämpar sig föröka med toppsticklingar. Ja, de flesta växterna går att ta toppsticklingar ifrån. Toppskott som tas på försommaren är mjuka och har mycket växtkraft. Halvmogna sticklingar kan tas på sensommaren och kan växa till sig i kallbänk. En toppstickling

tas från icke blommande uppåtsträvande toppskott. Sticklingen bör vara 7-10 cm lång och ha åtminstone tre välutvecklade blad efter borttagning av de nedersta bladparen.

Ta stamsticklingar

En stamstickling är en del av stjälken, skuren ovanför ett bladfäste och under ett annat bladfäste. Det bör vara par bladutskott på stammen. Det är viktigt att skilja på upp och ned. Ta för vana att skära ett rakt snitt överst och ett snett underst.

Insamling av sticklingar

Glöm inte moderplantan i din iver att få många sticklingar. Moderplantan bör få behålla en väsentlig del av sin grönmassa för att kunna fortsätta leva och den bör även få behålla formen.

Har du inte möjlighet ta hand om sticklingarna direkt efter att du samlat in dem, kan du ha dem i en försluten plastpåse med en liten skvätt vatten. Förvara i skugga. Pelargoner klarar att torka in ett dygn, men det bästa är att planera ordentligt och ha sålådor och krukor redo innan du börjar samla in sticklingarna.

Sticklingar som sätts i jord

Sticklingen sticks ner några cm i såjorden i en kruka eller sålåda. Undre blad tas bort innan och ska inte komma i kontakt med jorden. Tryck till

lätt runt plantan så sticklingen blir stående. Vissa stamsticklingar kan lägga på ytan och sedan täcks med en cm jord. Jorden får gärna vara genomvattnad innan du sticker ner sticklingen. De nysatta sticklingarna mår bäst i varm och fuktig miljö, så du kan ställa dem i ett miniväxthus eller trä en plastpåse över.

Sticklingar som sätts i vatten

Det finns sticklingar som kan rota sig utan jord t ex, toppsticklingar av mynta, fuchsia och flitiga lisa. Ställ dem i ett glas med vatten och behandla som en vanlig snittblomma tills de utvecklat rötter. Inga blad ska komma i vattnet och byt vatten ofta.

Föröka från bladskott

Vissa växter kan bilda småplantor i kanten av ett blad, ibland mitt på bladet. Fetbladsväxter (suckulenter) skjuter gärna skott från blad. Du kan hjälpa dem rota sig genom att låta bladen eller de nya skotten få kontakt med jord eller sand.

En groddbräken (Asplenium bulbiferum) får nya skott och rötter om du skär av ett helt blad och låter bladet få kontakt med jorden. Du fäster ner bladet raklångt i en sålåda, med hjälp av U-formade ståltrådar. Kanske tillhör dina andra ormbunkar växtgruppen som kan förökas på detta sätt.