TEXT & BILD: Karina Brozinic, FILM: Anders Kjellsson
Den bannlysta berberisen
Berberis har verkligen oförtjänt dåligt rykte. Kanske beror det på att den överanvändes i offentliga planteringar under 70-talet. Jag minns den som tråkig, då blomningen var diskret, men framförallt taggig och jävlig. Jag undrar fortfarande varför i hela friden fastighetsbolaget planterade dem som inramning kring våra lekplatser. Hatade de barn? Och varför är rosen lättare att förlåta för dess taggar?
Flera länder förbjöd odling av berberis under 1900-talet på grund av att berberisbusken är värdväxt för svartrost, som skadade stråsäd. I Sverige antogs en liknande lag 1918. Lagen har modifierats flera gånger, för att helt avskaffas 1994, då man nu odlar mer resistenta sädessorter. Plantskolorna översvämmas inte direkt av berberis. Men börja fråga efter dem, så ser vi snart fler i handeln.
Odla berberis
Orsaken till att man använde dem rikligt under 70-talet, var delvis att förbudet mot vissa kulturarter slopades. Den lättskötta häckberberisen (B. thunbergii) blev då omåttligt populär. Den har oansenliga krav på växtplatsen, tål sol till halvskugga, och trivs i torra till halvfuktiga lägen. De skyr kalk, men annars funkar de flesta jordar. Om jorden är för näringsrik kan höstfärgerna utebli. Med andra ord idealiska för den som vill ha det lättskött. Men jag kan se många fler anledningar till att använda dem. Du kan välja mellan flera arter och sorter för just de egenskaper du är ute efter.
Berberis som häckväxt
Är syftet att hålla ute objudna besökare finns ingen bättre växt än berberis. Du kan välja att ha häcken friväxande eller formklippt. Friväxande får den vackra överhängande grenar. Höjd bestäms av sort, där de finns från 40 cm dvärgar till ståtliga 3 m.
Vill du beskära är det enklast med motordrivet redskap. Manuell häcksax funkar också. Det du ska tänka på är att använda rejäla handskar och gärna skydda ärmarna. Ett tips är att breda ut presenning under innan du skär, så att alla taggiga rester samlas upp enkelt. På friväxande buskar gallras endas äldre grenar bort vid behov.
Vintergrön berberis
Silverberberis (B. candidula), bandbladsberberis (B. gagnepainii), långbladig berberis (B. julianae), hybridberberis (B. x frikartii) och vårtberberis (B. verruculosa) behåller bladen över vintern och är vintergröna. Bladen på dessa liknar inte de buxbomslika vi är vana vid hos den klassiska häckberberisen. De är större och spetsigt elliptiska. Hos silverberberis är bladundersidan silveraktig. Även taggarna är längre och hos dessa arter även tredelade.
Solitärer eller mixed border
Hög eller låg, med överhäng eller naturligt rund boll, så står sig många berberisar som solitärer. En formstark berberis kan med fördel placeras i en perennrabatt. Då du t ex inte behöver formklippa den blir den ett lättskött komplement. De kan även sticka ut genom sin bladfärg och säsongsvariation, speciellt häckberberis RÖDBLADIGA-GRUPPEN. Blomningen kan vara riklig på våren, även om blommorna är små. Hos koreansk berberis (Berberis koreana) hänger blommorna i gyllene klasar och drar ögonen till sig. På hösten skiftar vissa berberis färg till djupare röda eller koppartoner. Då kommer även bären.
Häftiga och ätliga bär
Bären är fantastiska prydnader hos berberissläktet. De varierar i storlek och färg, och hänger rikligt på grenundersidan som dinglande örhängen. Alla bären är ätliga, men det innebär inte att alla bör ätas. Jag har själv gjort smaktest och de flesta smakar blä. Det är B. vulgaris och B. koreana som odlas för smakens skull. Bären är större än häckberberis och de hänger i rikliga klasar, som i sig är en prydnad på hösten. De används färska eller torkade i risrätter i främre Asien, framför allt i persisk matkultur. Väldigt sura i smaken då de innehåller stora mängder C-vitamin och organiska syror som äppelsyra.
Anders Kjellsson om de ätliga berberis bären.
Kuriosa om berberis
Då berberisen var bannlyst så länge, har vi nästan glömt bort att vi även syltat och saftat berberis i Sverige. I gamla husmorsböcker kan man se hur bären användes istället för citron.
Barken har historiskt använts som laxerande medel. Veden är hård och starkt gulfärgad av alkaloiden berberin. Både ved och rötter kan användas för färgning av tyg och ull.
I Anders Kjellssons film ovan kan du se hur blommornas ståndarknappar reagerar på rörelse. Detta för att den ska försäkra sig om att pollinatören som kommer för nektarn vid ståndarbasen ska få med sig en dos pollen. Rörelsen drivs med liknande kemiska motorer som finns i den välkända köttätande växten venusflugfälla. Något att visa barnen så att de inte skyr berberisen bara på grund av taggarna.
Publicerad 2011-09-23
Anders Kjellsson är landskapsingenjör som vurmar för permakultur och skogsplantering. Läs gärna Anders inspirerande blogg Jord i hatten, om odling, miljö, naturvård och ätliga växter.