TEXT & BILD: Matilda Nilsson
Uppdraget för dagen är att finna lämpliga växter för en trädgård i Aqabas nionde distrikt, växter som tål det torra ökenklimatet och dessutom höga pH värden, eftersom bostadens gråvatten används till bevattningssystemet. En viktig detalj i ökenklimat där friskt vatten är värt mycket.
För att komma in på området måste vi först passera en militärkontroll, eftersom en av plantskolorna ligger i gränslandet mellan Jordanien och Israel, helt nära den militära zon som består av karg obebodd naturmark. Här står skarpladdade pansarvagnar, barska militärer med gevär i famnen och bakom en uniform möter jag ett par unga ögon. Den varma brisen från havet viner med ett lågt, lite ödsligt ljud. Låga vindpinade buskar med silvrigt bladverk stretar på i den röda sanden runt omkring. En underlig stämning infinner sig inför de ovana kontrasterna.
Den första plantskolan består helt enkelt av ett solgassande fält med torktåliga växter i långa rader, planterade i matoljedunkar av metall. Här går inget till spillo. Det är en underlig syn jämfört med svenska standardiserade förhållanden. Vad som skulle kunna vara en rolig designdetalj i Sverige handlar här om ren funktion och återvinning. En nyttig påminnelse om tingens betydelse. Vem behöver nyproducerade plastkrukor egentligen?
I oljedunkarna växer spretig Yucca, så gott som avlövad Bougainvillea, det röda gräset Pennisetum setaceum, suckulenta Agave, och den vackra tallen Pinus halepensis. Jorden i ”krukorna” är tung röd lerjord, ett bra val i odling för att hålla de små odlingskärlen fuktiga så länge som möjligt i värmen.
Efter den ökenliknande plantskoleupplevelsen styr kosan till ännu en plantskola i kommunens ägo, en mer citynära grön oas med vajande träd runt omkring. Här odlas de något mer fuktighetskrävande växterna i svarta plastcylindrar, skyddade i halvskuggan från de omgivande trädens skira bladverk. Här finns allt från palmer av olika slag, akacia, rosablommande tamarisk, frodiga marktäckaren Carpobrotus edulis, silverbladiga busken Atriplex halimus, lampborstbuskar, det orangeblommande trädet Delonix regia, doftande rosmarin, samt den ovan nämnda kasuarina, trädet med trådsmala barrliknande blad och lustiga kottelika frukter. Hos dessa växter ser man tydligt strävan efter en anpassning till torrt och soligt klimat året runt. De flesta har silvergrönt bladverk, är suckulenter, har taggar, barr eller mycket små städsegröna blad, ofta aromatiska och inte sällan med magnifik blomning.
Dags att köpslå. Här finns inga fasta priser, inga kataloger. Processen består av ett möte på plats (aldrig via telefon eller e-post) avslappnade diskussioner varvat med prutning och alltid med en kopp starkt sött te. Detta måste få ta tid, inget kan stressas fram. När alla är överens om pris och ungefärlig leverans så är det klart, Insha’ Allah (om Gud vill). Här är goda relationer A och O. När beställda växter anländer är det inte riktigt upp till plantskoleägaren att bestämma. Så är det i Jordanien och efter ett tag faller man in i detta sätt att tänka, insha’ Allah, för det är helt enkelt otänkbart att göra på något annat vis. Allt har sin gilla gång. Och av någon outgrundlig anledning tycks det alltid ordna sig, även om lite extra krafter ibland behövs för att få processen i mål.
Publicerad: 2010-02-21
Matilda Nilsson är biolog och trädgårdsingenjör med inriktning design. Hon driver företaget Biotopia Landskap och Trädgård, där hon arbetar som konsult, designer och skribent. Hennes specialitet är växtkunskap, ståndort, grönytor för biologisk mångfald och energieffektiv trädgårdsplanering. Biotopia har haft uppdrag både i Sverige och mellanöstern, där projekten handlat om vattenbesparande trädgårdar i ökenklimat.